Jag är lite konstig när det kommer till jul. Jag är obekväm när det kommer till att få julklappar, och särskilt när man ska önska sig saker. Har alltid varit obekväm i att få saker. Men att få planera det jag själv ska ge tycker jag är jätteroligt. I år ville jag och Johans ge något personligt, med hjärta bakom. Det gjorde vi, enligt mig. Om folk sedan uppskattade julklappen är ju en annan sak.

Jag är en godisråtta utan dess like. I årets julklapp tog jag mina självinskaffade godiskunskaper och gjorde egna chokladpraliner, med de smaker jag gillar bäst. Ingen äcklig pralin i min chokladbox, helt enkelt. Jag är själv stolt över våran julklapp, och nu ska ni läsare få ta del av den.


                
                
På bilderna ser ni vad det hela slutade med. En burk med saffransskorpor, en juledryck, en julesnaps och en chokladask. All made by me & Johan.

Jag har aldrig gillat önskelistor. Att önska sig presenter är inte min grej. I år tyckte jag att jag var duktig som hade några få saker överhuvudtaget. Men nu har jag fått veta att det var för lågt värde, så jag måste på stan och kolla ut fler saker. Jag tycker det är lite absurt faktiskt, jag har ju önskat vad jag vill ha. Att prislappen är "för liten" känns irrelevant. Men tydligen inte.

Numer handlar julen om konsumering. Julklappspress, julmatspress och gärna julpyntspress. Jag växte upp med en ensamstående mamma, jag är ovan. En liten sak men med hjärta bakom är så mycket bättre än en prislapp. Punkt.

Denna morgon har jag kombinerat tvättstugan med intensivt plugg. För en gångs skull känns det faktiskt som att pluggandet leder någonvart. Jag börjar se lite ljus i tunneln, som man brukar säga. Detta betyder inte att jag kan rulla tummarna, men att jag faktiskt tror att det är möjligt att genomföra, om jag sitter massvis med timmar idag, och massvis med timmar imorgon. Yaay.

Elisabet hade noterat en rolig sak på fb igår. Ett lite översättningsfel på google translate;



Hehe, kul va?