Den obarmhärtiga vintern har kommit med besked. -10 grader och snöflingor stora som cornflakes. Det krävs enbart en facebook-inloggning för att jag ska inse att jag egentligen inte är i position att klaga. I norrbotten lägger de upp bilder på termometrar som visar på minus 27 grader. Men det spelar ingen roll, allt som är mer än minus 3 är för mycket.

Sedan nyår har jag tagit mina nyårsluften på fullaste allvar. Med kämpande steg har jag sprungit den långa sträckan i lätt uppförs-lutning, trotsat den piskande vinden i ansiktet som fungerat som en osynlig tillbakahållande kraft. Varje gång har jag tänkt, "var det verkligen såhär tungt i förrgår". Men denna dagen förmår jag inte pälsa på mig och kör kondisträningen inomhus istället. Bara att denna aldrig blir lika effektiv, och att man känner sig så löjlig när man stutsar omkring i laggen, i försök att få upp ett flås. Men kylan har en makt, och helldre löjlig och nerkyld. Lets go.



Dessa bilder tog jag i början av Januari, hoppfull om att jag kanske skulle få uppleva en såndär skön vinter som vissa Stockholmare bevittnar om. Men jag ska egentligen inte klaga. Än så länge har vintern varit väldigt mild.