Jag drömmer om att vinna 25 000 i månaden i 25 år. Av den anledningen att det skulle möjliggöra för mig att skaffa barn samtidigt som jag studerar. Jag har en enorm barnlängtan, och har redan designat hur min barnkammare ska se ut, valt favoritnamn, sett ut vilka barnkläder jag skulle köpa etc. Ofta står jag framför spegeln och putar med magen för att se hur det skulle se ut, för att drömma mig bort. Jag tittar avundsjukt på folk som bökar på barnvagnen på de trånga tunnelbanetågen. Som måste gunga en bebis som skricker hela vägen från t-centralen till vällingby. Jag vill också vara den mamman, den mamman som alla suckar åt, som inte kan få sin unge att hålla käft. Jag vill trängas med barnvagnen på utrymmen med alldeles för lite plats och alldeles för mycket människor.  Jag vill fika med andra mödrar, och endast prata om hurvida min son/dotter äter/sover/bajsar som den ska. Totalt oglorifiera mitt liv. Jag vill gnälla över att jag inte fått sova på hundra dygn. Jag vill ringa i panik till bvc för att min lilla älskling verkar ha en halv grad i feber. Känns som kokhet. Jag vill ägna varje del av min tid för att se till att någon annan har det så bra som jag kan fixa. Jag vill filma varje gång min bebis mumlar något som liknar mama. Jag vill smälta varje gång lillen ler. Jag vill vara en mamma.

Men var sak har sin tid. Och denna dröm får vänta ett tag. För jag vill studera. Och att tro att man kan kombinera barn med csn som enda inkomst, jag de vore oerhört naivt. Men skulle de ekonomiska lösa sig på något mirakulöst sätt, ja så skulle en bulle i ugnen vara ett faktum.