Jag är ett skilsmässobarn, alltså som majoriteten av alla barn idag. Vilket innebär att jag egentligen haft 4 "föräldrar". Min pappa flyttade när jag fortfarande var ett litet barn, något som lett till att vi inte har så jättebra kontakt idag. Men vilket också bidragit till att jag har så oerhört bra kontakt med min kära mor.

Min mamma är en sympatisk, omhändertagande, snäll och varm person. Precis som mig är hon känslomässigt ärlig, och bägge har vi lätt till tårar. Ni skulle se oss två när vi ser film. När Lejonkungen kom såg vi den på Bio, för mig och mamma var det ett långt hulkande filmen igenom. :)
Redan som tonåring började jag referera till våran relation som en kompisrelation. Jag skröt till mina vänner om att jag kunde prata om allt med min mor. Och än idag är det så, och behöver jag en axel att gråta mot är det min mamma jag letar mig till.



Min kära mamma!