Ja, vem är jag egentligen? Förut sa jag alltid att jag var den blyga, blonda tjejen som var trevlig och surrglad när man väl lärde känna mig. Men numer är det inte riktigt så, jag är inte riktigt blyg, bara reserverad. Jag har svårt att lita på människor, och det tar lång tid innan jag släpper någon nära inpå. Och när jag väl gjort det är jag dålig på att visa uppskattning.

Sen är jag ifrågasättande, inte på ett dåligt sätt, enligt mig iaf. Ibland gör jag saker på "fel" sätt, bara för att trotsa. För vem säger att det är fel sätt? Ibland sjunger jag i kön, eller dansar runt på stan. Egentligen är jag lite slarvig, något som gör Johan galen, men vem säger egentligen att ordning är "rätt"? Jag har heller ingen ambition att ändra på det. Jag ifrågasätter ojämlikhet, politik och egentligen allt som går att ifrågasätta.

Jag har höga krav på mig själv och siktar högt. Jag har kvinnlig manér, men runt såna jag känner har jag grabbig humor. Jag umgås inte med folk jag inte gillar, de tar bara energi.

Jag är känslomässigt ärlig. Filosofisk. Ja i hemlighet är jag djup, men det säger jag inte högt. Och vill man att jag ska bli glad över en komplimang, ja då ska man nog säga just det. Att jag är djup, filosofisk.